det känns förjävligt att det aldrig kommer bli som förut
längre. aldrig våran sjukt dåliga humor, aldrig gå runt
och kramas och skratta i korridorerna. aldrig mer ditt
skratt eller ditt leende som lyste upp varje dålig dag.
aldrig mer vi, aldrig mer föralltid. allt har tagit slut och
helt ärligt fattar jag inte vad du håller på med. faktikst.
det är så sjukt alltihopa och jag vill bara spola tillbaka
tiden till då allt var som bäst. men jag vet att det inte
går, och det känns i hjärtat. allt har försvunnit..