undra egentligen hur det blir när vi blir vuxna, skaffar barn och en man som älskar en för den
man är. undra hur det kommer vara då, jag menar.. kommer vi fortfarande hålla kontakten,
kommer vi komma ihåg våra galnaste minnen och sitta och skratta och prata om dom, precis
som vi gör nu? kommer det fortfarande vara underbart att leva och kommer det fortfarande
att vara vi?.. om det inte skulle bli så att vi alla håller ihop, att någon kanske flyttar iväg långt
bort och vi 'splittras'.. så kommer jag att berätta om er för mina barn, trooooooo mig!
jag kommer säga att vi var tjejerna som alltid höll ihop, vi var dom som alltid hittade
på galnaste sakerna att göra, vi var dom som alltid hade kul, tillochmed i skolan, vi var
dom som verkligen var som systrar, sen ska jag säga att jag hoppas att ni hittar lika bra
kompisar som jag gjorde. och om dom frågar vad dom hette, så kmr jag stolt att säga;
terese olausson, hon var den som jag alltid höll ihop med, min nummer 1 i alla lägen,
hon som alltid ställde upp och som man alltid hade kul med. sen ska jag säga att
oliwia bengtsson, det var en underbar tjej, som man alltid drev med men som man
alltid älskade lika mycket&som aaaaldrig aldrig kommer att bli bortglömd!
sen ska jag säga att dom här tjejerna har fortfarande en plats i mitt hjärta.
sen så kommer jag troligtvis att börja gråta, (a)