med tanke på allt vi har gått igenom, alla våra minnen och vår otroligt starka
vänskap som vi hade förut, så är det så jävla synd att allt har blivit såhär?
jag menar tycker du inte det själv? åh jag blir så jävla förbannad för det
här verkar inte beröra dig ett dugg, inte ett jävla skit. och under all denna
tid är jag som har krigat för att nå din kontakt, medans du i stort sätt glömmer
bort att jag ens existerar? jag tycker det är så jävla dåligt av dig, att slänga
bort allt vi hade för en kille. du har sagt flera gånger att du ska skärpa dig
men tyvärr ser jag ingen bättring. och blir det ingen snart, alldeles snart,
så rent ut sagt skiter jag i dig. och när det nån gång tar slut mellan er två
så kan du feeeeeeeeeeeeeeet glömma att jag kommer ställa upp för dig,
det finns inte en chans