förlåt för dålig uppdatering, har varit hela död idag efter skolan. gick hem till terese, åt köttbullarochspaghetti sen gick jag hem och fortsatte läsa ur ''Pojken som kallades Det'' som jag lånade idag från biblioteket. jag blev helt fast, vet inte hur många gånger jag började gråta under tiden jag läste, den är så jävla hemsk! det finns inga ord som beskriver människan som gjorde detta.
''jag stod och väntade på att pappa skulle vända sida på tidningen och få syn på mig. när han gjorde det stammade jag fram ''pappa...hon...hon... hon knivhögg mig'' han höjde inte ens på ögonbrynet ''varför''? frågade han. ''hon sa åt mig att om jag inte blev klar med disken i tid skulle hon.. döda mig.'' tiden stod stilla. jag hörde pappas ansträngda andhämtningar bakom tidningen. han harklade sig innan han sade'' ja, jo.. du... jag tror nog det är bäst att du går tillbaka och fortsätter med disken i köket'' jag lutade huudet framåt för att uppfatta vad han just sagt. pappa måst ha känt min förvirring för han smällde till med tidningen, höjde rösten och sa herregud! vet mamma om att du pratar med mig?! det är bäst att du går tillbaka till köket och diskar upp, helvete pojk!''
FÖRSTÅR NI! :o
lilla pojken hade alltså precis blivit knivhuggen av sin mamma, stod där med tshirten helt fylld av blod och pappan säger sådär, pappan som alltid brukade hjälpa honom, pappan som han såg som sin hjälte...
fyfan säger jag bara.
skriven
jag har också läst den där. den är as sorligt. helt crazy att det finns så sjuka människor.. :(