va lätt allt var när man va liten.. livet var en lek, man förstod inte. pappa var hjälten i ens liv, den snällaste mannen på jorden. mamma var förebilden, kvinnan man ville bli som. skolan var hur rolig som helst, lektionerna och vännerna var bäst. det värsta som kunde hända var att man ramlade och slog sig, man grät i en minut sen var allt bra igen.
men det är ingen lek längre, nu vet man vad livet innebär. man vet hur tårar smakar.
man förstod inte då.
skriven
vad fint skrivet elise, och det är helt SANT som du säger..