Ligger i badet. Funderar. Vad ska det bli av mig egentligen? Vad fan håller jag på med? Är jag inte mognare än såhär? När ska jag själv inse hur mycket jag förstör för mig själv? Man orkar inte, man skjuter upp, man skiter i. Man tror inte att det spelar någon roll. Men sen står man där i slutändan och ångrar sig så sjukt mycket. Att man inte insåg tidigare. Att man inte vaknade ur sin lilla drömvärld och fattade att det är allvar nu.
Ibland känner jag bara för att ge upp. Det är endå försent nu. Men jag kan inte ge upp. Det skulle vara samma sak som att förlora. Och jag hatar att förlora. Det är jag själv som har satt mig i skiten, och det är bara jag själv som kan ta mig ur den. Punkt slut.