Begravningen för min älskade morbror Olle var i fredags förra veckan. All släkt var där, både från Dalarna och Småland. Alla Olles vänner. Det var så många som hade kommit för att ta farväl. Redan ute på parkeringen var det omöjligt att hålla tårarna tillbaka. Det började gå in i huvudet på riktigt då tror jag. Jag blev så betagen av att se alla som hade kommit dit.
Kyrkcermonin var hur fin som helst. Mamma hade skrivit ett tal som prästen läste upp. Ett tal som beskrev Olle på pricken. Hur han var som människa. Omtänksam, tog alltid andra i första hand framför sig själv, älskade kvinnor, bilar, dalarna och bullar med mjölk. Bara en del av allt som kom med i detta oroligt fina tal. En låt spelades upp. En låt från Olles cd-skiva som vi har hemma hos oss. Vi ses igen heter den. Kistan bars ut. Allt var otroligt tufft. Kan fortfarande inte förstå. Slängde ner rosen och sa hejdå.
Olle, din begravning var så otroligt fin. Och det har du mestadels din älskade syster att tacka för. Som hon planerat och fixat för att allt skulle bli perfekt. Och det blev det. Jag var vid din grav i onsdags. Satt och pratade med dig ett bra tag. Jag saknar dig otroligt mycket. Och en sak ska du veta, du var en sån otrolig människa. Jag kommer berätta om dig för mina barn. Oj så mycket roligt jag har att berätta. Vad vi har varit med om roliga saker under alla dessa år. Du har lämnat ett stort tomrum efter dig. Men jag är säker på att du är här omkring oss. Du kommer alltid finnas hos oss. Jag älskar dig min fina morbror Olle. Föralltid! /elise
