Stunder som denna. När man ligger i badet och tusen tankar kring livet flyger runt i hjärnan så saknar jag faktiskt bloggen. Jag saknar att skriva ner vad jag tycker och tänker kring saker och ting. Jag saknar att kunna skriva om något roligt som har hänt. Ja. Jag saknar det helt enkelt.
Det är mycket som händer i mitt liv. Jag jobbar numera på en skola. Med elever årsk 2. Är även resurs till en flicka med diabetes. Det är så otroligt roligt. Arbetade med 1-3 åringar innan och jobbar nu med 8 åringar. Man kan samtala och diskutera saker på ett helt annat sätt. Men dock saknar jag mina små bebisar. Otroligt mycket. Åkte för att hälsa på för 2-3 veckor sen. Hade skippat min rast dagen innan så jag fick sluta lite tidigare. Väl framme så var det väldigt tyst. Visade sig att det var just denna fredag det var planeringsdag för personen. Och inte en enda unge var där. Fick hälsa på personalen, vilket var roligt det med. Men hade mest sett fram emot att träffa alla barn. Håller tummarna att det kommer ett lika bra tillfälle om inte alltförlänge.
Att arbeta som resurs för diabetes är också väldigt roligt. Det känns bra i hjärtat att göra skillnad. Och jag tycker att detta är en sjukdom folk vet alldeles för lite om. Jag kunde absolut ingenting innan. Nu har jag lärt mig en hel del. Nej att jobba med barn överlag är det roligaste som finns. Jag älskar mitt jobb.
Har hämtat ut friskvårdskort ifrån jobbet och ska ta upp simningen igen hade jag tänkt. Var och simmade i tisdags. Efter 45 minuter var jag helt slut. Kunde knappt lyfta armarna efteråt. Att bara en uppvärming på 40 längder förut kändes som en klackspark är svårt att tro i dagsläget. Men jag jobbar på det. Imorgon är det dags igen.
Kommer förmodligen uppdatera mer under kvällen då denna kväll blir en lugn mysig hemmakväll. Ha en trevlig dag sålänge. Nu ska jag börja fixa mig själv och mitt rum innan det är dags att se vad världen har att erbjuda. PUSS!
