it's my life

Jimmy märkte igårkväll att våran bäddmadrass hade åkt ner en bit. Han ville att vi skulle gå upp och rätta till den. Trött som jag var så sa jag "Nej, lägg bara kuddar emellan så märks det inte".

OJ vad jag önskar att jag bara hade lyft på arslet så vi kunde fixa till den. För nu har jag legat med huvet i en nedförsbacke hela natten och det har resulterat i en smärta från helvetet.

Kunde inte somna om från kl 04.15 ungefär. Kved av smärta varje gång jag försökte röra mig. Tvingade Jimmy springa och leta efter Voltarenkräm. Hasade mig till duschen. Men inget hjälpte. Hade ångest och panik för att jag känner att jag egentligen inte kan vara hemma alls. Inget jag har tid och råd med. Har hållt mig frisk så länge nu. Även fast jag inte är sjuk så känns det lite som det när man sjukanmäler sig.

I vilket fall så SUGER det!

Jag har problem med övertänkande och ångest. Ganska stora problem. Och en sak som detta gör att jag får sjukt mycket ångest. Även fast jag vet att jag behöver vara hemma och aldrig skulle stanna hemma utan anledning så kommer ångesten smygandes ändå. Som fan. 

Sen är det alltid någon kollega som inte kan sköta sitt eget som blir irriterad varje gång någon är hemma. Men dessa tankar får jag försöka jobba bort. Men tro mig. Det är svårt. Övertänker varenda liten bit av situationen. Är en sån som inte bryr mig särskilt mycket om vad andra tycker och tänker men i en sån här situation blir jag bara så frustrerad.

Jimmy är iallafall världens gulligaste och skriver fina saker för att få mig på andra tankar. Han vet verkligen hur jag fungerar vid det här laget. Bättre än de flesta. Och sen efter jobbet ska han köpa med sig Liniment. 🙏❤ Fina!

Jag själv sitter i badet. Kan inte ligga ner så jag sitter upp. Ska spola varmt vatten över nacke och rygg och hoppas att det hjälper litegrann iallafall.